sirensinside

idag känns allt bara uppochner. utan anledning. tomt och förvridet. surt och bajs.
men så är det ju söndag.
söndagar är söndagiga.
jag har kommit på att mina söndagar är inte som vissa andras.
de som inte vill till skolan.
för dem blir söndagen som en slags ångerdag som man egentligen inte vill gå igenom.
jag vill att min ska gå fort, bara svischa förbi. men det gör den inte.
och jag fördriver inte den med att plugga, som jag måste. utan jag fördriver den med saker som gör att tiden går fort.
för det borde den göra.
jag gillar inte helger, egentligen.
lika lite som jag egentligen inte gillar lov.
för jag har inget att göra på helger, eller lov.
jag bara sitter hemma.
cirka 3 mil från staden, där alla andra är.
where the action is.
och det är frustrerande.
jobbigt.
men jag kan inte göra så mycket åt det, så jag genomlider det.
what doesn't kill me makes me stronger.


jag hade jobbiga drömmar inatt.
om människor som jag en gång varit nära.
människor som jag på senaste tiden saknat lite.
men efter inatt blev det nästan värre.
jag insåg att jag verkligen saknar dem. kanske mest för att ingen tagit deras plats.
egentligen orkar jag inte tänka på sånt.
saknad och förluster.
det är bara olustigt, jobbigt och deprimerande.
men det blir väl så till en följd av att jag inte har något att sysselsätta mig med.
jag tänker för mycket.
för hårt.
och för ingående.
och då blir det som det blir.
jag kan inte säga att jag gillar det, det gör jag verkligen inte.
men jag har inget annat val.
jag måste ta mig i kragen.
jag börjar bli en patetisk människa.
at least i know it.


let's go dancing
we seldom do that nowadays
let's have a good laugh at nothing
laugh until we cry
let's get this together now
'cause i guess i miss you



ja fyfan, det var länge sen jag skrattade riktigt mycket?