sirensinside

okej, jag vet inte riktigt hur jag ska börja med detta.
detta är sånt som jag kommit underfund med dom senaste dagarna.
jag har gjort en lista, så jag tar väl hjälp av den helt enkelt!

• jag har dåligt självförtroende, dålig självkänsla och dålig självbild.
  
• jag har alla förutsättningar för att vara lycklig, men jag tillåter inte mig själv att vara det. jag intalar hela tiden mig själv hur dålig jag är och jag söker ofta bekräftelse för att bekräfta att jag är dålig.
• jag har svårt för att ta åt mig när folk säger något positivt. även om jag innerst inne vet att dom menar vad dom säger så inbillar jag hela tiden mig själv att dom inte menar det och jag egentligen är dålig.
• jag inbillar mig att folk tycker illa om mig. det gäller alla. till och med min bästa vän, tyvärr.fastän jag vet att dom inte gör det egentligen.
• när någon säger något positivt så känns det som det sitter en femårig liten snorunge inuti som frågar Varför? hela tiden. och istället för att ta åt mig av det positiva så viftar jag bort det.
• när det händer något negativt i mitt liv så får jag det alltid till att det är mitt fel eller att jag haft någon del i det så att det blev negativt.
• jag hänger upp mig på tanken att "ingen tycker om mig".
• vill egentligen bli omtyckt men tillåter inte mig själv att bli det eftersom jag inbillar mig att jag inte är värd det.
• jag tyr mig jättelätt till folk.
• när det är någon jag tycker om eller så tänker jag alltid på hur det hade varit om vi hade varit tillsammans och vad vi hade gjort och hur det hade varit och så. (dagdrömmar?) vilket bara sårar mig själv eftersom det inte blir så.
• svårt att uttrycka min åsikt och vad jag tycker utan att få det accepterat av någon annan.
• om ingen accepterar vad jag tycker grämer jag mig eftersom den då inte är "rätt", tror jag.
• ibland undviker jag att prata eftersom jag inte anser att det jag säger är av vikt. att ingen bryr sig ändå.
• trycker hela tiden ner mig själv om något positivt händer eller om jag tänker nåt positivt.
• har svårt att prata med folk om djupa grejer, ex hur jag känner. det beror nog på mitt dåliga självförtroende, och att jag är rädd för att dom ska dömma mig eller tycka illa om mig.
• jag vill så jävla gärna att någon ska tycka om mig (hjärtahjärta, ni vet?), men istället för att göra nåt åt det så sitter jag och tycker synd om mig själv och tänker att det aldrig kommer hända.

och nej. jag skriver inte detta för att jag vill att någon ska tycka
synd om mig. jag har erkänt för mig själv att det är såhär, och det
är så jävla skönt att lätta hjärtat! ch-ch-ch-change.
no more ms jag mår inte bra!
hey i'm ms feel good.