sirensinside

palallaalal? allt var så jevla enkelt förr när man va liten.
typ sån knodd som inte brydde sig om nåt, och hade typ vänner att vältra sig i.
typ inga bekymmer. bråkade man med nån ena dagen, så vart det glömt andra dagen.
man dömde ingen och blev inte dömd själv heller.
vafan?
nu är det fan bara trubbel på min hjärna.
och alla vännerna man hade förr, dom har man växt ifrån eller så har dom flyttat eller
fallit bort när man bytt skula etc?
palla det?
man kan inte hitta på nåt med nån spontant, för man vet att alla
antingen tränar, pluggar eller är med sin andra hälft.
fukcing hatar det.
jag vill kunna lyfta lurren och så en pling och sä
"haj på daj ska vi glo på en film"
men NAJ, fucking naj. det går fan inte.
orkaaaaa!!!!!!